Publicerat på Whoa.nu 13/12 2008

Jag tycker alltid det är lite jobbigt att recensera greatest hits-plattor. Främst eftersom att man ofta hört alla låtar på skivorna i helt skilda kontexter och tidsperioder i ens liv och har svårt att bedöma de av den anledningen. Men även för att ens egna favoriter ofta glöms bort bland alla hits.

När Mitt sjätte sinne kom var jag, precis som många andra hiphoppare i min ålder, helt såld. Främst var det nog för att texterna var lätta att ta till sig för ”vanlig” vit medelklass men också framför allt deras enkelhet som gjorde att en tonåring kunde förstå innehållet. Petter fanns med i högstadiet då man hängde ut med polare och försökte rappa med i texterna så gott man kunde. Och det finns många andra precis som jag från min generation som har mången historik kring Petters debut som betytt så otroligt mycket för honom eller henne.

När Petter firar sina 10 år i rapgemet med en ny skiva så förstår man att man åldrats och att tiden sprungit iväg. Var det verkligen så längesen? Shit. Mitt sjätte sinne släpptes i en helt annan musikepok. I ett sammanhang som man knappt kan tänka sig idag. Ett samhälle utan olaglig konkurrerande nedladdning, torrents och rapidshare. I en tid då hiphop var betydligt mer underground än idag och inte hade lika stor plats på topplistorna.

X innehåller i princip alla singlar från Petters gedigna discografi. Allt från de melankoliska favoriterna Du vet att jag gråter och Samma samma till partyhitsen Så klart! och Repa skivan. En egen skiva med mina favoritlåtar från Petter skulle sett väldigt annorlunda ut. Framför allt skulle det lämnats plats åt de mer lugnare och mer eftertänksamma låtarna där jag tycker att Petter alltid gjort sig bäst, till skillnad från många andra som tycker han stått sig bäst som partyrappare.

Petter har under åren jobbat hårt för sin sak och alltid varit strategisk i sina samarbeten med andra musiker som legat rätt i tiden och kännt av tempern. Min klick som är en av de två nyinspelade låtarna till skivan gästas av Kihlen från Snook och bjuder fest och namedropping. Andra sololåten är i mångt och mycket en klassisk Petter-låt med personliga dagsproblem, där han är trött över att vara bitter men självreflekterande. Skivans två remixerna utförs av Stonebridge och The Hives,  remixer som i ärlighetens namn känns rätt ointressanta och inte så uppdaterade som Petters musik ofta brukar vara.

Har man alla Petters skivor känns X helt klart som en överflödig skiva om man varit med sen första dagen. Det trots att Petter skrivit egna berättelser om varje låt i bokletten. Då föreslår jag att istället att man går igenom alla skivorna själv och plockar ut sina egna favoriter och göra en egen greatest hits-samling för att fira. För visst är det stort att en rappare fyller 10 bast i storbolagsgemet. Grattis Petter!